varje gång

varje gång jag går förbi en djuraffär eller klädaffär för hundar (=Vancouver) kan man se mig stanna upp lite extra. ibland ser man att jag går in och tummar på de stickade små koftorna och regnjackorna med tillhörande huva som skulle rymma en liten korvig mopskropp eller pinnig bostonterrier en kall eller regnig dag (bara en kall eller regnig). tanken på barn har aldrig lockat, jag blir heller inte förtjust när jag ser barnkläder eller delar oförställd lycka när någon köpt små randiga strumpor till någons bebis. men åsynen av en gul regndräkt med tillhörande liten sylvester i hundbutiken får mig att rödögd titta bort en stund och blinka flera gånger när jag håller den i mina händer.